Min bror ringde nu. Annika har precis vaknat upp ur respiratorn eller va de heter och dom tror att krisen är över. Jag håller mina tummar. Detta va ännu ett nederlag! Han ringde i morse och sa att Annika låg nersövd i respiratorn, en spark i magen och jag va inte kvar på jorden. Varför? Jag tänker på er.
Solen i mörkret just nu är min pärla! Hon va så duktig idag när jag longerade henne. Hon har aldrig gått så lugnt så jag blev redigt stolt och kunde dra på ett leende! Hon lyser upp tillvaron när den är som sämst. Hon är min dude!
torsdag 17 april 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar