Farfar.

Sitter hos brossan och dricker lite groggar. Bebis pratet är i full gång och helt plöstligt var vi inne pp när Henrik var liten och bebisbilderna kom fram. Tittade igenom dom och sa åååhh va söt du va när du var liten, och på en av korten var han bara där, farfar. Han dog innan jag jag föddes och träffade då aldrig honom. Men jag har aldrig någonsin sett ett enda kort på honom. Min brors mamma har alla. Min pappa har inte en enda bild på hans egen pappa eller på sin son Henrik när han va liten. Förstår inte hur man accepterar de. Men iaf så va han bara där på ett kort med Henrik och allt känndes så konstigt. Tittade på bilden och tänkte : så det var så här min farfar såg ut. Jag är 20 år och har aldrig i hela mitt liv sett en bild på han hur han ser ut. Utan har endast i min fantasi och pappas berättelser själv fått en uppfattning om hur han va och hur han såg ut. Givetvis va det inte som jag tänkt mig, brukar aldrig vara så. Men nu vet jag. Konstig känsla, men så är de. . .