måndag 22 september 2008

Finner inga ord.

Av en händelse kom jag in på en blogg om en mammas berättelser om hennes söns död och hur hennes vardag är nu.
Jag blev helt fast och läste allt. Gick in på youtube där det finns filmer om killen. Jag finner verkligen inga ord över hur snabbt livet kan ta slut. På bara sekunder så kan allt förändras och aldrig bli som förr. Det är så man blir rädd och får sig en tankeställare.
Jag sitter men gråten i halsen. Kände ju inte alls denna familjen. Men att man kan känna så starkt ändå är helt otroligt.
Kan inte förstå det dom går igenom, och hoppas att jag aldrig gör det heller. Men jag skänker min tanke till familjen och alla andra där ute som sitter i samma situation.

Livet är allt bra orättvist, dom finaste änglarna är bara här och vänder.

http://www.youtube.com/watch?v=N6PgUpfkP7c&feature=related


http://blogg.passagen.se/lottaolsson/

Inga kommentarer: