Ibland, eller vi säger vissa dagar känns det som allt man har är borta lika snabbt igen. Det finns där men ändå inte. Här men ändå så långt borta utom räckhåll. Och där står man i ovisshet om man får tillbaka det eller ej, helt maktlös. Man kan inte annat än se på och hoppas att allt ska bli som det ska vara. Ibland eller vi säger vissa dagar igen så känns allt helt underbart, livet leker och det kan inte bli bättre. Man är lycklig och glad för allt. Sen en sekund senare slår verkligheten in och lyckan försvann. Varför det känns så här har jag ingen aning om.
Jag har ju allt jag kan önska mig, ändå känns allt så lång borta och så ensamt...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar